NPF-MAMMAN, NÄR SKOLMÖTET BLEV EN STRID

04.03.2019 08:07

Det här är mamman. Mamman gör sig redo för strid. Mamman vet att denna strid kommer att bli svår att vinna. Men hon tänker göra allt hon kan. Kan inte se sig besegrad. Hon är trött. Orkar inte med denna kamp. Inte egentligen, men vem ska ta den om inte hon? 

Mamman håller hårt i mappen med utdrag från Skolverket. Raderna som hon lusläst för att kunna motivera varför hon har rätt och därmed är en värdig vinnare. Blocket med anteckningar blir svettigt, händerna klibbar. 
Ett djupt andetag, och sedan öppna dörren. Sedvanlig handskakning. Den tryckta stämningen i rummet går att ta på. Den jobbiga mamman har anlänt. Även om ingen sagt det rakt ut känner sig mamman besvärlig rent ut sagt. Hon som kräver, som inte är tyst utan säger ifrån. 
Många strider har utkämpats i detta rum. Mamman öppnar sin mapp. Hon berättar återigen vad hennes barn behöver, rösten darrar. Tårarna sväljs, den desperata mamman får inte synas, här behövs profession. 
Rektorn öppnar sin mapp. Så börjar striden. Mamman förklarar barnets behov och rektorn förklarar skolans. Barnets behov och skolans krockar. Skolans version av barnets behov överensstämmer inte med mammans. Skolan har bestämt sig: att göra lika för alla är inkludering. Mamman hävdar att det är exkludering. Striden pågår länge, det vill säga hela den sedvanliga rutan i kalendern som motsvarar en timme. Så är mötet slut. Ingen vann. Inte denna gången heller. Mamman har nya anteckningar i sitt block. Rektorn har nya i sitt. Ännu en tid är inplanerad då striden ska tas upp igen. Utvärdering kallas det visst. Mamman går hemåt med tunga steg. Hem till barnet som inkluderats och därför inte tagit sig i väg till skolan.

/Annelie Strömberg

(NPF-mamman är en påhittad karaktär baserad på mina och andras upplevelser som föräldrar till barn med funktionsvariationer. *Underbart, frustrerande, tårar och skratt*)

Tillbaka